Idag är det som bekant måndag och jag har haft en väldigt konstig sådan. Inte för att det hänt särskilt mycket men jag kom in nån slags måndagskoma efter lunch. Kände mig allmänt deppig och uppgiven. Jag sitter och stirrar in i datorn och känner att jag hade kunnat börja gråta rakt upp och ner. Fick åka med M och J hem och på vägen svängde vi inom en djuraffär där mat skulle inhandlas till lilla B. Kom att tänka på min saknade Sune och kände för ett kort ögonblick en stark känsla av att det nog var dags att skaffa en ny liten kise men insåg ganska snabbt att jag inte är riktigt redo för det. Samtidigt är jag inte säker på att jag vill ha katt igen, det blev så jobbigt på slutet sist.
När jag kom hem rullade jag ner persiennerna och la mig på soffan framför tv:n. Hämtade kudde och täcke och somnade efter en kort stund. Hade ställt klockan på 17.40 då jag hade tänkt att jag skulle iväg och träna med flickorna 18.30. Jag kan dock berätta att jag stängde av alarmet illa kvickt och somnade om. Emma ringde, vet ej när, och sen somnade jag om i gen. Det var nog precis vad jag behövde för när jag vaknade så kändes allt mycket bättre.
I morgon är jag ledig och det skall bli så innerligt skönt. Inplanerat för morgondagen är tvättning och städning. Ja ni läste rätt...jag ska tvätta! Frågar ni mina vänner så säger de att jag tvättar ALLTID men jag tvättar faktiskt generellt bara 1 gång i veckan=)
Nu börjar snart CSI sen blir det nog Paradise Hotel på tv4100 innan mitt soduko kallar=)
Go kväll på er!
1 kommentar:
Ibland vet man bara inte varför man blir ledsen eller känner sig uppgiven eller ensam. Det hör väl till Livets resa. Men jag finns här dag som natt för dig!
Skicka en kommentar