Insomnia

I dag är det måndag. De senaste dagarna har rusat förbi känns det som. Jag har varit sysselsatt med vänner och familj. Vilket är bra. Det har gjort att jag kunnat koppla av på dagarna. Har dock problem med att somna om kvällarna/nätterna. Igår läste jag x-antal chic-tidningar och spelade spel på telefonen. När jag efter det hade vridit och vänt på mig i 1 timme monterade jag en lampa och hängde upp gardiner i sovrummet. Gick sen och la mig igen. Vred och vände mig och spelade sedan lite mer spel på telefonen innan jag tillslut somnade. I förra veckan provade jag att sova på soffan då jag tänkte att jag kunde ha tv:n igång men det resulterade bara i att jag sov oroligt och hade ont i ryggen när jag vaknade.

I morgon skall jag till en läkare hos Previa och på onsdag till en beteendevetare. Det känns skönt att veta att jag skall prata med någon men samtidigt känns det oerhört nervöst. Men det är ett steg i rätt riktning.

I lördags så var jag en sväng på Nova med Mia. Jag köpte bla ett skiss-block med 6 olika blyertspennor. Det var länge sedan jag skissade/ritade men kände häromdagen ett starkt sug efter att göra just det. Började lite smått igår och blev färdig för en stund sedan. Blev inte jätte nöjd med skuggningen men övning ger färdighet sägs det så det är bara att ge sig på det igen.                                                                                                                                                 

Have a little faith in me

Har suttit och stirrat på skärmen ett tag. Har försökt skriva ner vad jag egentligen tänker och känner ett tag. Det är svårt. Just nu är det kaos i huvudet. Jag känner mig trött, vilsen, ledsen, rädd och väldigt förvirrad.

Jag har den senaste tiden inte kunnat hantera den stress som vi utsätts för på vår arbetsplats. Jag har inte kunnat säga nej. Jag har gått till jobbet och i samma stund som jag gått in genom dörrarna känt all ork sugas ur mig. När jag kommer hem från jobbet gör jag absolut ingenting. Jag har helt enkelt ingen ork. Laga mat? Glöm det! Röra på sig,-promenera? Kommer inte hända! Jag vill mest bara sätta mig i soffan och stänga av allt som rullar i huvudet. Sagt och gjort.
 I måndags bröt jag ihop. Redan när klockan ringde på morgonen började jag känna efter om jag inte var sjuk. Feber, huvudvärk eller magont? Nope, nix, aldrig. Jag var frisk och kry och hade ingen anledning att stanna hemma. Ville gråta. Men det hade inte gjort någon skillnad. Väl på jobb fick jag kämpa med att hålla tillbaka tårarna. Det funkade ett tag. Sen brast det.

Idag är det onsdag och det känns "ännu" inte bra. Jag skall ringa min vårdcentral. Eller Previa. Jag ska. Men tro mig det är svårare än det låter. Jag skäms och är rädd. Så är det. Det är svårt att ens försöka beskriva vad man behöver/vill och varför när man inte riktigt vet. Jag är rädd för att inte bli förstådd och att bli ifrågasatt. Jag vill inte heller vara en börda.
Jag har flera gånger tänkt att jag bara inbillar mig. Du är inte "sjuk". Det är bara att bege sig till jobbet och gilla läget. Det blir lugnare snart. Det går över. Jag har pratat med en kollega som för några år sedan befann sig i en liknande situation och det har hjälpt mig att inse att det faktiskt inte är så enkelt. Jag har pressat mig själv för hårt och nu säger min kropp och mitt huvud stopp.
Men vad och hur gör man? Jag har ingen aning. Jag önskar mest att någon hade sagt vad jag skall göra och när. Ja, till och med gjort det åt mig. Men det funkar ju inte. Jag måste göra detta även om det är jobbigt och skrämmande.

Idag har jag spenderat dagen tillsammans med familj och vänner. Jag är oerhört glad över att ha en så härlig skara ren kärlek nära. Jag älskar er massvis!