Då var det dags...

...för mig att dela med mig av min vardag. Pratade med en kollega om det här med bloggar och vi kom överens om att det var dags för oss att ta det stora steget att starta en egen blogg. Sagt och gjort! De som känner mig vet att jag bland kan ha svårt att ta tag i saker som inte är livsnödvändiga så jag är allt lite förvånad över mig själv.

Anyway, idag sitter jag på jobbet och längtar efter att klockan skall slå 16.45 så att jag kan bege mig hemåt. Det har, än så länge, varit en lugn dag och jag hoppas att det fortsätter så. Ikväll skall jag bege mig ner till E för att dricka lite vin med tjejerna och fira att B har fått ett nytt jobb på samma place som oss andra. Ett stort grattis till henne! Tycker det ska bli sjukt roligt att hon skall börja här, hon kommer passa in så sjukt bra hos oss och jag kommer göra mitt bästa för att hon skall känna sig hemma.
Har hört att en del hade tänkt dricka mer än 1 flaska vin och det hade jag normalt kunnat gå med på men då jag ska jobba i morgon får jag hålla mig till max 1. Annars kommer mina kollegor få jobba utan mig i morgon och det går ju inte.

Igår så körde jag och H ett hårt pass Aerobics på Friskis. Jag kom på varför jag inte har varit på just detta passet så mycket och det beror på att man känner sig totalt lost. Allt vad som heter koordinationsförmåga stannade kvar utanför dörrarna. Men trots detta så hade vi roligt och var ganska så glada över att vi tog oss samman och fick det gjort.

Konichiwa bitches!