Är urbena lycklig över att jag fortfarande har filmer att kolla på. Syrran hade dessutom med sig en hel back med Chic-tidningar. Så, jag kan ju inte direkt klaga över att inte ha hjälp att fördriva sjuktiden med.
Ibland händer det saker som kan få en att undra. Man frågar sig själv varför det måste hända just mig? Varför? Oftast får man inget svar på denna frågan men på något sätt så hittar man nya vägar för att ta sig igenom. Man går vidare. Ibland svagare än tidigare. Ibland starkare. Huvudsaken är att man går vidare och blickar framåt. Och fortsätter hoppas och drömma. För drömmar kan slå in och hoppet kan göra det mesta möjligt om man bara är öppen för det.
1 kommentar:
Krya på dig söt. Tillsammans e vi starka. Löva ya
Skicka en kommentar