Ibland blir jag förvånad över mig själv. Ibland positivt. För det mesta negativt. Jag tänker en sak men gör sen nått helt annat. Och under tiden jag gör detta så hör jag min röst i huvudet som säger: Jaha, vafan hände nu?! Det slår aldrig fel. Det är irriterande. Jävligt jobbigt.
Jag förstår inte varför jag gång på gång gör så mot mig själv?! Vad är fel? Hur är jag funtad egentligen? Man tycker ju att man borde vara hyfsat klipsk och lära sig efter nått år. Eller?! Jag blir så förbannad. Förbannad för att jag trycker ner mig själv medvetet. Och låtsas som ingenting. Hyckleri när det är som bäst.
Jag vill så mycket. Är en drömmare ut i fingerspetsarna. Det är inget jag pratar mycket om. Jag håller det mest för mig själv. För håller man det för sig själv så är det ingen som vet att man misslyckas. Man behöver inte förklara. Det hade blivit tröttsamt. Typ som detta inlägget.
Jag beundrar personer som vågar. Som satsar och satsar med hela hjärtat. Som söker chanser och ser möjligheter. Som tror på sig själv. Det drömmer jag om!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar