Söndag, 28/2

Sitter här hemma och känner längtan. Längtan efter att det skall vara lördag. För på lördag är det dags för resan som man sparat och sett fram emot i ett år! Känns hur sjukt som helst att man sparar till en 3 veckors semester i ett år. Helt sinnes! Men gud vad jag längtar.
Jag har 4 dagars jobb kvar, 1 st spruta som skall tas, naglar som skall fixas till och saker som skall inhandlas. Inget märkvärdigt skall handlas men det är ack så viktiga saker. Solskyddsfaktor bla. Extremt nödvändigt!
Sen hade jag gärna velat träffa familjen och mina vänner innan avresa. Visst, vi skall inte vara borta såååååå länge men när det är människor som man umgås med eller pratar med relativt ofta så är 3 veckor lång tid.

De som känner mig vet att jag har ett extremt kontrollbehov när det gäller vissa saker. Jag tycker om att vara förberedd och ha koll. Vem gör inte det egentligen? Men jag kan bli stressad av att inte veta. Vi pratade lite om flygresan hemma hos Marie och Jerrie. Jag har blockat ute det faktum att vi skall sitta på ett flygplan i ca 13 timmar att man kommer befinna sig på en plats där man har extremt lite kontroll. Öhhhhh typ noll. Tänker jag på det för mycket så är jag rädd för att jag kommer vara så spänd och nervös att jag inte kan slappna av. Och det gör 13 timmar till en vääääääldigt lång tid. Jag hoppas att jag finner tillräckligt med ro för att sova. Det hade ju varit det ultimata. Sist jag och Emma flög, i somras, så somnade Emma ungefär en kvart efter vi hade satt på flyget haha. Varje gång hon vaknade till och tittade på mig så sken jag upp. Men Emma var fortfarande väldigt trött och bytade bara ställning för att sedan somna om. Jag hittade nämligen inte samma ro och fick lyssna på ipod och läsa bok om vartannat. Inte ens Sodokun funkade! Jisses! Så vill jag ha det när vi flyger på lördag. Att man är så trött att man helt enkelt bara somnar.
Även pengabiten är något som jag tänker mycket på. Har vi tillräckligt, kommer det räcka? Tänk om? Men hallå!!! Som Emma sa till mig: Det får räcka! Nu är det inte så att vi har lite slantar med oss. Det är vad i stort sett vad vi har räknat att vi skulle ha. Men, det är ändå nånting som jag grubblat över.

Fick en toksöt present av Mia innan. En Hello Kitty nessesär med små treats i. Godis(som man ska äta nere i Thailand när man saknar Sverige=D), ett litet kuvert med pengar till pannkakorna som vi hört så otroligt mycket om. Samt en laminerad bild på Mia och Jelly. Hur gulligt är inte det då? Tack så jättemycket Mia! Kommer sakna er tokmycket!

Nu blir det lite tv innan det är dags att krypa ner i sköna sängen. Jobbar sent i morgon. Inget jag är störtlycklig över men jag får åtminstone sovmorgon. Och det är aldrig fel=)

Sleep tight, don´t let the bedbugs bite!

Lördag, 27/2

Okej, idag är det lördag som ni ser i rubriken. Jag sitter på jobb och tittar på klockan. Den visar 20:38. Det innebär att jag får bege mig hem om ca 1 timme och 20 minuter. Det har varit en lugn dag än så länge. Skönt! Man kan behöva det ibland. Det är dock lite tråkigt att inte ha något sällskap. Kollade youtube en stund men sen blev det tråkigt. Vet inte riktigt vad jag ska göra när jag skrivit klart detta inlägget. Men det blir väl lite Thailand sök på google. Tror snart jag har kollat igenom allt vad som heter Thailand. Men nu är det inte lång tid kvar. Om exakt en vecka så sitter vi på flyget på väg mot paradiset. Behöver jag säga att jag längtar?

Testpackade min väska igår. Jag har lite svårt att avgöra om jag har packat för mycket eller inte. Nu hade jag visserligen inte packat ner nessesärer, hårfön och annat som tar plats. Så det kan hända att jag får sålla ut lite. Det är svårt bara. För jag provade allt igår men det är liksom annorlunda att prova sommarkläder hemma när det fortfarande är snö ute. Så därför vill jag liksom inte ta bort nånting som jag sen vill använda när vi är där. Och jag hoppas att det kommer kännas bättre när man väl är där. Med sommarkläderna alltså.
Känner min smått nervös över att "behöva" gå i bikini. Man har ju inte direkt fått solljus på kroppen på sisådär ett halvår så man ser ju mer död än levande ut. Plus att jag inte gärna visar fullt så mycket av mig själv just nu. Men, vafan det kommer jag tänka på typ första dan. Sen brukar det släppa. Jag menar, It´s not like I can do anything about it right now! Finns nog inte många mirakelkurer som kan fixa det på en vecka. Förutom plastikkirurgi. Meneeee det är inte aktuellt. Just nu.
När vi är hemkommna igen så skall det däremot sättas igång. Jag kommer köra på GI tillsammans med Emma och Harriet. Harriet är en van GI:are som har koll på läget. Och det behöver jag. Jag måste ha benhård koll och verkligen gå in för det till 100%. Storhandla och laga mat så man så sällan som möjligt är oförberedd. Jag vill även ta tag i träningen. Gå på pass och få upp flåset. Hoppas att vi kommit närmre våren när vi kommit hem så man även kan börja med powerwalks igen. Gött!

Så då var klockan 21:02 och jag är inne på sista timmen. Jag skall i stort sett bara hem och vända då jag skall hit relativt tidigt i morgon igen. Sweet...

Go kväll!

Tisdag, 16/2

Ibland blir jag förvånad över mig själv. Ibland positivt. För det mesta negativt. Jag tänker en sak men gör sen nått helt annat. Och under tiden jag gör detta så hör jag min röst i huvudet som säger: Jaha, vafan hände nu?! Det slår aldrig fel. Det är irriterande. Jävligt jobbigt.
Jag förstår inte varför jag gång på gång gör så mot mig själv?! Vad är fel? Hur är jag funtad egentligen? Man tycker ju att man borde vara hyfsat klipsk och lära sig efter nått år. Eller?! Jag blir så förbannad. Förbannad för att jag trycker ner mig själv medvetet. Och låtsas som ingenting. Hyckleri när det är som bäst.
Jag vill så mycket. Är en drömmare ut i fingerspetsarna. Det är inget jag pratar mycket om. Jag håller det mest för mig själv. För håller man det för sig själv så är det ingen som vet att man misslyckas. Man behöver inte förklara. Det hade blivit tröttsamt. Typ som detta inlägget.

Jag beundrar personer som vågar. Som satsar och satsar med hela hjärtat. Som söker chanser och ser möjligheter. Som tror på sig själv. Det drömmer jag om!

Torsdag, 11/2

Fy tusan vad trött jag är på att vara sjuk nu. Det känns som jag tagit ett steg bak i tillfrisknandet idag. Känner mig tjockare i halsen, täpptare i näsan och tyngre i huvudet. Lovely, verkligen.

Är urbena lycklig över att jag fortfarande har filmer att kolla på. Syrran hade dessutom med sig en hel back med Chic-tidningar. Så, jag kan ju inte direkt klaga över att inte ha hjälp att fördriva sjuktiden med.

Ibland händer det saker som kan få en att undra. Man frågar sig själv varför det måste hända just mig? Varför? Oftast får man inget svar på denna frågan men på något sätt så hittar man nya vägar för att ta sig igenom. Man går vidare. Ibland svagare än tidigare. Ibland starkare. Huvudsaken är att man går vidare och blickar framåt. Och fortsätter hoppas och drömma. För drömmar kan slå in och hoppet kan göra det mesta möjligt om man bara är öppen för det.

Tack syrran!

Världens bästa syster...

...har jag! Syrran är just nu på Hemmakväll för att hyra lite sjukisfilmer till mig! Blev så glad att jag började lipa.



Älskar dig!

Tisdag, 9/2

Har nyss flyttat mig från sängen till soffan. Är helt igenkorkad i näsan. Har ont i halsen och är febrig. Kul?! Inte särskilt. Känner mig klen och väldigt ynklig. Tycker lite synd om mig själv. Lite. Men, jag får tänka att det finns värre saker.

Fick för en liten stund sen mess från andra sidan Nöbbelöv, från Mia. Hon bjöd in till en kopp te. Får dock inse mina begränsningar och hålla mig hemma. Tyvärr...

Thailand kryper närmre och närmre. Nu är det bara 25 dagar kvar. Underbart!

Onsdag, 3/2

Ännu en dag närmre Thailand. Nu är det 31 dagar kvar. Det är 31 dagar för mycket. Men, jag måste säga att dagarna flyger förbi i rask takt. Det känns som bara häromdagen det var 47 dagar.

Var idag och vaccinerade mig inför resan. Efter det blev det en kort runda på stan innan det var dags att fixa naglarna hos Camilla. Mötte Mia på bussen hem och följde med henne hem en kort sväng innan det var dags att bege sig hem och vila. Var lagom trött när jag kom hem och hade huvudvärk så det blev 2 ipren och en timmes vila på soffan. Det hjälpte tack och lov mot huvudvärken men är fortfarande väldigt trött.

I morgon blir det jobb och därefter tösafika hos härliga Sofie. Myset!

Nu kallar strax sängen.

Ha det gott!