Jag bryr mig mycket om vad andra tycker och tänker om mig. Nästan lite för mycket. Det är så att jag börjar ifrågasätta vad jag gör och hur jag är pga vad andra kanske tycker och tänker om mig. Det gör jag utan att egentligen veta vad man tycker och tänker om mig. Jag börjar studera människor i min omgivning och försöker lista ut vad de tänker.
Tittade inte han lite konstigt på mig precis? Viskade hon precis någonting om mig? Skrattar dom åt mig eller med mig? Dom säger att dom gillar mig. Gör dom det på riktigt eller säger dom bara det? Så snurrar det i mitt huvud. Alldeles för ofta.
Vill fråga men vet inte hur. Tänk om man får höra sanningen och att den är något annat än det man trodde? Vad gör man då?
Jag kan inte vara alla till lags men jag intalar mig själv att jag ger ett bra intryck. Att jag inte utger mig för att vara någon jag inte är. Att jag är mig själv. Att det räcker för att de omkring mig skall tänka positivt om mig.
Jag antar att det är mina egna tankar och känslor gällande mig själv som gör att jag blir osäker.
Hur kan andra gilla mig när inte ens jag gillar mig själv?
3 kommentarer:
Jag känner knappt dig. Eller rättare sagt jag känner nog inte dig. Men.... vi har ju träffats i större sällskap och för några år sedan lite då och då när jag själv bodde på samma område.
Jag tycker att du verkar vara en ärlig god tjej. Du verkar för mig vara dig själv. Du känns som en positiv person och jag tror att du är en underbar vän till dom vänner du har.
Kram / Ann-Sofie
jag hoppas inte att du känner så inför oss dina bästa vänner?
Du vet vad och hur jag känner för dig o det kan inte ord beskriva! Du måste hitta dig själv om det verkligen stämmer att du ifrågasätter hur folk kan tycka om dig..om du inte tycker om dig själv! Du är en människa med en underbar energi och du skänker glädje och tokigheter som jag älskar! Så sluta analysera för det gör dig inte gott! Älskar dig
Skicka en kommentar