Idag är det måndag och jag var åter på jobb. Idag är det väldigt segt och även om jag nog hellre hade legat kvar under täcket idag så är det nog bra att jag är på jobbet.
Min syster, bror och jag hade planerat att åka till Danmark i torsdags för att hälsa på min mormor, vi skulle köra direkt efter att vi slutat jobba. Mormor har varit sjuk en tid och då hon varit väldigt dålig den senaste tiden kände vi att det var dags att hälsa på henne. Då hon bor i Aalborg så är det inte en resa man bara gör över en dag så vi såg helt klart fram emot den då vi inte träffas så ofta. Sist vi träffade henne var när hon fyllde år i början på November.
Torsdag morgon sitter jag på jobbet och helt plötsligt ser jag någon i ögonvrån som tittar på mig. Det var min syster. När vi får ögonkontakt så skakar hon på huvudet och jag förstår precis vad det betyder. Jag började gråta mitt i en jakt på att hitta en bil till en kund som inte blivit hämtad. Som tur var så kunde en kollega ta över. Kort därefter åkte jag och syrran hem till mamma. Som tur var så var mamma ledig och packade en liten väska och följde med oss till Danmark.
Helgen har alltså inte varit den roligaste men vi har ändå fått vara tillsammans. Vi bodde i mormors lägenhet och även om det kändes väldigt obehagligt att komma dit först så släppte det efter ett tag och kändes som att man var väldigt nära henne. Man kan ju inte bli annat än påmind om henne när man befinner sig i hennes hem med alla minnen.
Det är nästan jobbigare att vara hemma för det känns som att hon är ännu längre bort än vad hon brukar vara....
Sitter på jobb och försöker hålla tillbaka tårarna lite....vill inte skrämma mina kollegor alldeles för mycket. Syrran tittade förbi för en liten stund sen och set var skönt att få prata med henne och då gick det inte att hålla tillbaka tårarna....

2 kommentarer:
Jag finns här för dej, gumman! Jag vet hur det är...Love you!
Tänker på dig hela tiden vännen!Du vet att om du vill prata, gråta, skratta eller bara vara så finns jag. När jag skriver skratta menar jag åt de fina och roliga minnen du har kvar. De man ska värdesätta högt...även om det är svårt och jobbigt nu i början. Det tar tid men med vänner och familj klarar man det mesta. Jag älskar dig
Skicka en kommentar